Söndagsångest.

Vill gärna etikettera (inte ord, okej) känslan som tjejig. Men har svårt att tro att den verkligen är det, den där missnöjeskänslan. Att inte vara nöjd, att känna att jag kan  b ä t t r e . Någon töntig prestationsgrej som driver mig framåt, strävan att bli bättre. För jag ska bli så jävla bra. Jag är 22 år, jag är inte bäst än, jag duger. Men jag ska bli så jävla bra. Jag ska bli så jävla bra på sportreportageporträttfeature, younameit.

Jag blir aldrig nöjd.
Men.
Jag tror det är en bra egenskap i det här yrket.

/Sandra

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar