Söndag.

Plötsligt hände det som jag aldrig trodde skulle hända. Det där jag hånat när jag var yngre (det vill säga för inte så jättemånga år sen.)
Kanske trodde jag att det var en myt, en osanning. "Det skulle aldrig hända mig".

Det där med att ens prioriteringar förändras när man blir äldre. När man blir vuxen.
Visserligen far mina tankar en himla massor och försvårar nästan lika mycket nu som när jag en pubertal tonåring.
Men det är vissa skillnader nu.

Som det där med att jag vill ha ett hus på landet, jobba och fejja tills jag stupar i sängen på kvällen.
Jag vill ha såna där fantastiska långa frukostar på söndagar och jag vill hemskt gärna ha
en relativt väluppfostrad hund som viftar på svansen vid passande tillfällen.

Jag är inte riktig där än, men kanske snart. Min högsta prioritet är inte längre fulvin i tetra för 50 spänn.
Min prioritet är inte att kräkas i en buske två kvällar i rad. Och inte heller hitta på ursäkter att skolka från en lektion.

När hände det här?
Är jag vuxen nu?

/Sandra