NH i fredags.







Står mycket bakom plexiglaset nuförtiden. Förut stod jag aldrig bakom plexi:t utan stod alltid i ett bås. Nackdelen med bås är flygande puckar, spelare som kommer över sargen och klubbor som flyger. Det var någon gång när jag var trött jag ställde mig bakom plexiglaset istället, för jag kände att jag inte hade koncentrationen med mig. Ingen koncentration + flygade puckor/människor = dålig kombo.

Sen dess har det blivit allt oftare.
Nackdelen med plexiglas finns ju också, för det första är de i Nyköping (och de i Gnesta) så jäkla skitiga att det är på gränsen att man faktiskt kan fota igenom dem. Men det går. Man förlorar ljus för det bryts i glaset och i vissa vinklar blir bilderna oskarpa för ljuset bryts fel i glaset.
Men man slipper få en puck i huvudet, det kan det vara värt ibland.

/Sandra

2 kommentarer:

  1. Jag har endast gjort enstaka försök att fota ishockey men nog håller jag med dig om att det kräver all koncentration att stå i ishallens fotobås. Vid mitt första fotoförsök trodde jag mest att det handlade om att se upp för puckar men värre är ju klubborna som kommer vevandes genom luften. Usch, jag är inte direkt "frälst" när det kommer till ishockey(fotografering.) Ett par försök att fota genom plexiglaset har jag också gjort men det är som du skriver ett elände med repor och skit på ytan så även om man tror att man fångat en bra situation kan man ha otur att få bilden förstörd av brytningar i plexit.

    Nåja, för egen del är det ingen som tvingar mig ner till ishallen... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Huvudet på spiken Lasse.
      Ändå tycker jag hockey mer än fotboll. Den farligaste sporten (hittills) jag fotat är volleyboll, jag får ALLTID bollar på mig.

      Radera