Sånt.

Det är svårt att förklara. Den där när ett djur på flera hundra kilo följer en tyst genom en hage med snö. Nästan ljudlöst som en skugga ur en Myazaki-film.
Det är svårt att förklara hur det känns.

Hur viktigt det kan bli i vissa skeenden i livet. Att någon bara följer efter utan att fråga eller utan ett ljud. Otroligt.

Idag lyssnar jag på det här: Ólafur

/Sandra